1874-1911 Anders Trulson, född 14 juli 1874 i Tosterup, död 23 augusti 1911 i Italien, var en svensk konstnär. Anders Trulson föddes i Tosterup, där fadern var kusk på ett gods. Han fick sin utbildning i Köpenhamn och Stockholm, och blev enligt flera en dansksvensk blandning. Han bodde flera år i Lund innan hans utlandsresor började 1905, bland annat till Paris och Bregge. Trulson dog 1911 bara 37 år gammal på resa i Italien. 1902 var han med och grundade Skånska konstnärslaget som tillsammans med Konstföreningen för södra Sverige var centrum för det skånska konstlivet. Skånes konststil och liv var till stor del utanför övriga Sveriges, inte minst landskapsmåleriet vilket var präglat av ett eget färgspel.  Related Paintings of anders trulson :. | blommor | visby ringmur | fran mitt fonster | damportratt | motiv fran varpinge |
Related Artists:
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
Berckhyde, Job
Dutch, 1630-1693
Musee national de la Marine
(National Navy Museum) is a maritime museum located in the Palais de Chaillot, Trocadero, in the XVIe arrondissement of Paris. It has annexes at Brest, Port-Louis, Rochefort (Musee National de la Marine de Rochefort), Toulon and Saint-Tropez. The permanent collection originates in a collection that dates back to Louis XV of France. In 1748, Henri-Louis Duhamel du Monceau offered a collection of models of ships and naval installations to Louis XV of France, with the request that the items be displayed at the Louvre and made available to students of the Naval engineers school, which Duhamel headed. The collection was put on display in 1752, in a room of the first floor, next to the Academy of Sciences; the room was called "Salle de Marine" (Navy room), and was used for teaching. With the French Revolution, the Salle de Marine closed in 1793. The collection was added to models owned by the King personally, to others owned by the Ministry of Navy, and yet others owned by emigres or executees (notably Philippe Égalite). A short-lived museum was opened between 1801 and 1803 at the Ministry of Navy, then located at Place de la Concorde.